Go Pippo!

Jag fick en folder i brevlådan. Omslaget pryds av en synnerligen självgod maltesisk man med en hårväxt som kämpar hårt för att vara svart, men likväl börjar bli ganska vit.

Mannen heter Pippo Psaila och är maltesisk politiker för Partit Nazzjonalista (de partiska nazijournalisterna?!). Pippo verkar vara en hyvens karl. I bladet står det nämligen att han har varit gift med sin fru i 24 år (inte så imponerande kanske, med tanke på att det är halvt omöjligt att skilja sig här), har två barn, och varit på universitet i USA och där kommit med på “Dean’s list” för sin akademiska insats.

Om det där med “Dean’s list” kan jag bara säga att det har jag också gjort (vilket automatiskt betyder att det inte är särskilt imponerande!) och min akademiska insats bestod mest av glömma bort prov, vara försenad, och komma till botten av öltunnor med min partyglade lägenhetspolare.

Därefter har Pippo jobbat i “the family business” där han nu är Group Commercial Manager och Company Secretary (vad företaget gör står inte, så låt oss anta att de säljer knark).

Bladet berättar sedan ingående om “Pippo the Sportsman” och beskriver honom som en fotbollsexpert (är inte alla malteser det?) eftersom han var National Coach 1991-1993.

“Pippo the Leader” baseras helt på ett omdöme (ett långt citat) som Pippo fick av Mr Thomas Glass (rektor på St Edwards College) från 1975. Högaktuellt med andra ord! Fast å andra sidan är 30 år på Malta ett år i övriga världen så…

Skulle jag kunna rösta så skulle Pippo få min röst. Enligt omslaget på foldern är han faktiskt “future-driven” vilket inte känns som något som man skulle bemöda sig skryta med i så många andra länder, men som på Malta är helt unikt. Och så förstås för att han heter Pippo. Det är ju trots allt ganska coolt. (Och så för att jag inte vet vad det ska röstas om och vilka motkandidaterna är.) Go Pippo!

Valvaken del 1

Malteser älskar oväsen. Nu när det närmar sig val (en dåre mot en annan, enligt mina tenniskollegor) så tutas det ihärdigt var man än går. Man varvar dessa hemska bilsymfonier med smällare som låter som världskrigsanpassade bomber. För er som varit här på sommaren vet hur de smäller hela dagarna. Jag förstår dock fortfarande inte varför, men mina intelligenta bloggläsare kanske kan upplysa mig? (dock kan en maltes handlingar sällan förklaras med logik).

När jag spelade tennis i Pembroke idag var det någon sorts politiskt halabaloo inte långt därifrån. Det var arbetarpartiet som höll igång och de var inte tysta precis. Rena lynchmobben. Enligt en av mina maltesiska vänner är de emot EU och stora utländska bolag som flyttar Malta. Utan att vara ett dugg insatt i Maltas politiska värld så tycker jag det verkar rätt korkat. Vad skulle de överleva på utan alla utländska bolag som kommer hit och pröjsar skatt? Malteserna är ju inte direkt världsmästare på skatteindrivning när det gäller de infödda. Men å andra sidan så är det inte första gången man hör om malteser som beter sig korkat.

Då jag jobbade som politisk journalist i USA skulle jag gärna vara lite mer insatt i maltesvalet. Problemet är bara att 90% av all information som landar i brevlådan är på maltesiska. Och det enda jag kan är typ mella och al barra.

Nästa helg är det alltså val. Kommer säkert vara helt galet på gatorna. Antalet som röstar här brukar vara diktatoriskt högt. Runt 95% och ibland högre. Valet är uppenbarligen något som berör malteserna. Blir det arbetarpartiet som vinner så kanske det är slutet på Maltaepoken för alla spelbolag på ön (företagsskatterna beräknas exempelvis höjas rejält). Och då kanske man måste flytta härifrån.

Det vore ju andra sidan ingen större katastrof.

Valvaken del 2

Det har varit ett väldans hålligång på ön i helgen. Halva ön firade då nationalistpartiet vann valet med minsta möjliga marginal. Den andra halvan var säkert inte lika tutande glad, men bor man i St Julians/Sliema så märkte man inte så mycket av förlorarna. Gatorna var fulla av vilt firande malteser och man såg knappt avsfalten på grund av alla nedtrampade ölburkar och annat skräp. Det var en riktig festa. På gott och ont.

Själv hade jag svårt att komma in i stämning då:
A: Jag inte är maltes.
B: Jag inte uppskattar konstant tutande.
C: Jag inte vill förlora min hörsel.
D: Jag inte är arbetslös (var omöjligt att sova under söndagens firande).

Men för spelbranschen var det ju bra att de konservativa vann. Alltid något.