Ibland måste man få klaga av sig lite. Man är ju inte mer än människa. Läs det här med en nypa salt eller ett halvkasst lådvin.

Malta har allt (och jag är bitter)

Malta har allt. Varför skulle man vilja resa någonstans? För att inte tala om att bosätta sig utanför denna fantastiska lilla ö (Gozo och Comino undantagna förstås!). Gräset är inte grönare än på Malta menar malteserna. Jag blir konfunderad. Malta är ju beigt, inte grönt.

Det är lustigt hur världen utanför förefaller så ointressant för malteserna. Jag säger inte att alla tänker så, men i stort sett alla malteser jag pratat med. Att flytta härifrån finns inte ens på kartan. Jag som trodde att Malta knappt fanns på kartan.

Det är förbryllande och (kanske också lite oroväckande) att detta “tänk” i hög grad också gäller unga människor. Är det inte hälsosamt att sträva mot något större när man är ung? Vilja se världen, uppleva saker, vara så in i helvete nyfiken på livet att man inte kan sitta still! Men är det något man kan på Malta så är det att sitta still. De har fanimej gjort det till en konstform.

Att vara uppväxt på en liten ö full av bilar och svettiga turister kan väl inte vara idyllen eller? Det måste väl finnas mer där ute? Mer än att äta pastizzi, tvätta bilen, gå i kyrkan och dansa till tinnitusframkallande trance. För skulle det inte finnas mer än det så skulle i alla fall jag vara förbannat jävla deprimerad.

Service blind

Jag tycker det är trevligt med vardagliga artighetsfraser. Många brukar klaga på att de inte är genuint menade, men det spelar ingen roll för mig. Hur kan de vara genuint menade om personen inte känner mig? Om någon säger “Have a nice day” så tror (hoppas) jag inte de tänker “Have a rotten day, asshole”.

I USA så är de duktiga på artighetsfraser. Går du till supermarketen blir man tilltalad med “sir” och de frågar “Can I help you, sir?”, “Will that be all, sir?”, “Have a good day, sir”. Jag vet inte om jag har någon adlighetsfetisch, men det gör mig alltid lite gladare i alla fall.

I den maltesiska supermarketen får man knuffa sig fram genom de pinnsmala gångarna för att komma fram till en kassörska som vaknat på helt fel sida av kassaapparaten och känner för att slänga kvittot i ansiktet på en. De säger sällan hej och tittar sällan en i ögonen. Det finns undantag, men på exempelvis Tower i St Julians är det den stilen som gäller. Stilen som heter “Jag avskyr dig din äckliga turistliknande kund”.

Det är lite tråkigt tycker jag.

Elakt

Jag vet inte om det är jag som inbillar mig, men ser man inte en massa konstiga, delvis deformerade, människor överallt? Varje dag jag går till jobbet stöter jag på en freakshow av folk; kutryggar, trippelhakor, giraffhalsar, michelingubbskroppar, cykloper, dvärgar, skäggiga damer etc. Man kan tro att man gått in i världens största cirkustält.

Enligt genetikens lagar så är det bra att röra om i genpoolen, men Malta verkar ju vara inavelsön numero uno. Camilleri ligger med Camilleri och Mifsud med Mifsud. Och vips så har man en treögd unge och en skäggig tant.

Charmigt eller skrämmande? Insikt eller inbillning?

Fattiga besparingar

Jag var på Maltaposten (kuvertmuseumet)  för att betala en telefonräkning. Räkningen var på 23 Euro eller något sånt. Herren bakom den dammiga disken upplyste mig vänligt att om jag betalar på Melitas kontor i Valletta så sparar jag avgiften på 57 cent. Jag skrattade lite och sa “jaha” som om jag verkligen tänkte åka till Valletta för att spara fem kronor. Sen fick jag kvittot på min betalning, tackade och gick.

Åker någon till Valletta för att spara en sån summa? Är marginalerna så tajta för många malteser? Det är nog helt möjligt.

Med tanke på att de tjänar hälften eller mindre än oss svenskar och det inte är Thailandbilligt på Malta så krävs det nog ett visst levnadskonstnärsskap för att fixa biffen. Speciellt om man är en familj. Och de är ju duktiga på att spotta ut ungar här. Alla verkar ha minst tre.

Sen måste ju alla killar ha en fräsig bil så de kan åka på de korta skräpvägar som finns och mäta sina stajlade penisförlängare till fordon med andra lika vettlösa killar. Och det är ju inte precis billigt med bil här.

Så hur gör de då? Jo, de tar lån och köper på kredit. Och handlar minimalt. De springer till exempel inte ut och antidepp-shoppar som vi svenskar (det var mörkt ute och jag hade inget att göra så jag köpte en ny teve). Sen lägger de äckliga lakan eller tischor i bilen för att inte slita klädseln, plastar in sina fjärrkontroller till teven, (så att knapparna inte ska slitas förstås!) undviker betala skatt, och säkert en massa andra “välgenomtänkta” metoder för att spara sekiner (har ni fler så skicka dem till mig!).

Hiss hop

De skulle ha kommit kl 08 idag. Men det gjorde de inte. Hissgubbarna alltså.
Hissen i det ödsliga hyreshuset där jag bor (det med så smala trappor att viktväktare och handikappade undanbedes..) har varit trasig i urminnes tider. Min hyresvärd har bokat in tid med hissgubbarna ett par gånger, men de kommer aldrig. Vet inte vad de gör istället. Kanske tar en fika?

Den maltesiske hanen

Malteser bor hemma länge. Oftast tills de gifter sig. Den maltesiske mannen behöver nämligen någon som tar hand om honom. Någon som tvättar, diskar, städar, lagar mat, och andra hushållsmässiga (och icke-hushållsmässiga) behov. Den maltesiske mannen vill koncentrera sig på sitt jobb. Eller på att göra sånt som är roligt. Som att tvätta bilen.

Så den maltesiske mannen lär sig inte ens hur man kokar vatten. Han kan inte stryka sin skjorta. Han vet inte vad som ska in i 40 grader och vad som ska in i 60.

För när den maltesiska mannen träffat den rätta så har han någon som tar över mammarollen. Som ser till att maten står på bordet när han kommer hem. Som tvättar och stryker hans kläder. Som tar hand om honom.

Könsrollerna är sedan urminnes tider cementerade. Till den maltesiske mannens fördel verkar det som. Men det är kanske inte så här överallt. Det kanske finns “jämlika” och “moderna” förhållanden även på Malta. Det kanske bara är jag som målar upp en massa negativa nidbilder av malteserna. Det kanske bara är jag som är en jävla gnällspik?

Då ber jag om ursäkt för det.

Nunnor går före

Imorse skulle jag betala en räkning på en skabbig Maltapost. (Jag tycker de borde ta inträde eftersom det är mer museum än postkontor.) Kön består av fem personer. Alla lika gamla som lokalen vi står i. In kommer en nunna. Hon går helt sonika förbi kön! Vilket sätt! Eller är det det man får för att man viger sitt liv åt gud – förtur i kön. Tycker det verkar vara ett  dåligt byte i så fall.

MFT : ny tidzon (mela)

Om du åker till Malta från Sverige så behöver du inte ställa om klockan. Det ska ju vara samma Central European Time (CET) här som där. Ändå går tiden annorlunda här. Den är väldigt flytande. Fem minuter kan vara en halvtimme. “Kvart i” kan betyda “kvart över”.

Kanske är vi stela i Sverige som tror så hårt på att passa tider. I de södra delarna av Europa är man mer “flexibel”. Vissa kanske kallar det respektlöshet. Jag tycker det kan vara lite hårt, även om jag kan förstå dem.

Jag har själv alltid varit en tidsoptimist. Jag tycker alltid jag har en kvart när jag egentligen har fem minuter. Har jag god marginal så trycker jag in något som jag tycker jag bör hinna och så slutar det med stress i alla fall. Det spelar ingen roll hur mycket tid jag har, jag kommer aldrig vara på plats långt innan bestämd tid. Någon gång kanske det har hänt, men det var undantaget som bekräftar regeln.

Jag trodde det var droppen när jag missade en presskonferens i Vita Huset för att jag trodde jag hade mer tid än jag hade. På något sätt kom jag undan med det. Kanske sa jag att hunden hade ätit upp mina anteckningar eller något.

Att det ska vara så in i skogen svårt att lära sig av sina misstag. Fast jag ibland lurar jag mig själv att tro att jag blivit bättre. Tills det händer igen. Och igen. Och igen.

Här på Malta verkar det dock vara ok. Här kör man enligt MFT. Maltese Flexible Time.

Maltesiska uppfinningar del 1

I denna veckas inlägg av Maltesiska Uppfinningar så har vi kommit till plastflaska med snöre. Dessa platsflaskor står av någon anledning utanför många maltesiska ytterdörrar. Plastflaskan är fylld med vatten (eller sprit kanske!) och sitter fast i ett snöre som sitter på en krok som sitter intill dörren. Detta får mig att förundras. Det är helt enkelt så genialt att jag inte kan lista ut vad det är till för!

Är det för att vattna trottoaren? Är det för att förbigångare som jag själv ska kunna ta sig en slurk? Är tråden till för att ingen ska sno flaskan? (Inte helt stöldsäker dock med tanke på att man enkelt kan trä av tråden från kroken och ta hela rasket!).

Maltapost? Nej, flaskpost är bättre

Nu har jag väntat på en leverans av två paket i..jag har tappat räkningen. Grejen är att paketen ligger på postkontoret i Qormi. Jag var tyvärr lat och dum nog att beställa leverans. Igår fick jag äntligen ett samtal då de sa att de skulle leverera paketen idag mellan 8 och 12.

Nyss ringde de igen. Den som skulle leverera paketen hade sjukskrivit sig. Men jag skulle kunna få leveransen mellan 14-19 om det gick bra för mig. Eftersom jag beställt den till kontoret och inte vill sitta här till 19 så frågade jag om de kunde komma mellan 14-16 eller något. Men det går ju inte att bestämma så exakt! De är ju trots allt Maltapost! Då behöver man ett spann på fem timmar!

Nåja, till slut sa jag att jag skulle hämta paketet imorgon. De skulle vara på mitt lokala postkontor efter 11. Jag vågar sätta en samling lira på att det inte kommer finnas några paket där imorgon. Robinson Crusoe hade fanimej bättre postservice!

Bad boy – städfirman

“Bad Boy, bad boy, whatu gonna do, whatu gonna do when they clean for u”
Vi har en städfirma på företaget. Städfirman heter Bad Boy. Namnet är logiskt då det omedelbart för tankarna till städning.

Att se städarna på Bad Boy i aktion för dock inte direkt tankarna till städning. De är inte de mest effektiva små arbetsmyror man har sett. Snarare ganska långt från vår hyperaktiva, vettvilliga, schizofrena, bulgariska städerska. En städerska som alltid har någon att prata med, men oftast sig själv.

Hon brukar säga att hon har två universitetsutbildningar och att det är så mycket sopor överallt. Sopor på bulgarisk-engelska heter ”garrrbitchi”, det är det ordet hon säger mest. Att hon klagar över sopor kan man förstå, men jag vet inte vad annars man kan vänta sig stöta på som städerska. Städning har aldrig varit en dans på rosor, mer en dans kring sopor.

Jag vet faktiskt inte hur mycket hon vet om städning. När man ser henne moppa mattorna så börjar man ju undra.

Smala gator, breda malteser

När jag gick till jobbet idag så hände det flera gånger att en maltes stod mitt i gatan och inte gjorde den minsta ansträngning att flytta på sig för att underlätta min passering. Gatorna är inte breda här, medan malteserna oftast är det. Detta kan vara ganska irriterande när det är 33 grader varmt. Varför denna no-move-policy?

Jag var in i en av småaffärerna (där man ser en dörr, men inte har en blekaste om vad som kan finnas bakom) i den stora backen från St Julians till Sliema (Manuel Dimech). Affären hette av någon säkerligen väldigt spännande anledning Woody woolen. Den var stor som en garderob och fullpackad av grejer. Där fanns det allt, men samtidigt inget. I alla fall inget du vill ha om du inte är mentalpatient eller bara sorglig.

Woody woolen

Gamla kläder, leksaker, ett par galgar, nån miniräknare som säkerligen var modern…år 1984. Lådorna var dammiga och tanten bakom “disken” såg ut att ha ätit sömnpiller till lunch. Nyfiken som jag är så plockade jag fram en minikeyboard och frågade vad den kostade. 15 euro sa tanten, men hon kunde inte garantera att den skulle fungera.

Kort därefter tackade jag för mig och gick. Lägg namnet Woody Woolen på minnet. Det kan vara nästa stora prylkedja. Jag har redan ett namn för den: “Crap R´Us”.